snorpan

I helgen var jag på spa-helg men karln i Lycksele.
Det var mysigt vi har inte haft en helg tillsammans på hela månaden förutom dessa två dagar så det var efterlängtad tid.
Både Clara och Andreas var förkylda veckan innan, men Clara hann repa sig innan det var dax för helgen, och hon skulle sov hos farmor. Men hon han komma på benen. Andreas hann väl inte riktigt men han försöke övertyga mig hela tiden att han var frisk, men natten mot lördag som vaknade jag på hotellrummet av en hemsk hosta, kändes som att sägen skulle gå i tu, jag hoppade upp ur sängen och hjälpte Andreas så gott man kan men jag var trött så när jag hjälp han lite och get honom vatten så la mig och somnade på en gång, frågade på morgonen om man somnade om och det gjorde han :)
Vi simmande i simbasängen och satt i bubbelpoolen, gick en sväng i Lycksele och kollade. Tillbaka på hotell och i simbasängen och bubbelpoolen innan det var dax för att gå på rummet och fixa sig inför middagen.
Men den sista typ 20 minuterna så lekte två barn vid simbasängskanten och ena ramlade i och kunde inte simma, så Andreas fick göra ett räddningsförsök dra ut en barn ur vattnet, och när barnet just kommit upp så kom pappa och tog över. Barnet klarade sig bra, rädd och hostade vatten.
Jag och Andreas badade en stund till sen gick vi upp till spa baren och tog oss en drick och lite nötter, en stämning varit fort inte så jätte kul för tv.en satts igång och hockyn stod på tablån för kvällen .....blä inge roligt. Vi satt en stund sen givk vi in på rummet och fixade till oss för middagen Som visade sig för en stor besvikelse :( Vi var nämligen där på fredag och åt middag när vi anlände till hotellet så vi visste vad vi fått och fredagen mat var underbart god. Men lördagen var en besvikelse, sen efter våran middag så var det film som gällande på rummet med godis och chips.
Så ni som vet att jag försöker gå ner i vikt kan snabbt räkna ut att helgen fest då han inte Ida tänkt på vad hon stoppat i munnen. Chocklad är ju bara så himla gott svårt att låta bli vanligt visa men denna helgen har det varit super svårt och jag har inte stoppat mig ;) så det har gått ner mycket chocklad.
Och vilken hotellfrukost man fått i sig två morrnar på hotell med hotell frukost *ler stort*

Nu när vi var i väg så började vi räkna på en av våra semestrar, vi har ju bilat ner i södra sverige, tror det är 2sommrar.
Då pratade vi lite om hur vårat hotell liv var för en tid sedan och skit vad ofta vi var i väg, från när jag var tillbaka från Norgre så var vi säkert på hotell varannan månad, fram till vi fick våran lilla guldklimp. Och nu har det dragits ner på dessa hotell besök men det är bra för vi ska samla ihop pengar till någonting viktigare nu än hotell besök.
Och vad är det kan man tänka sig ;) hihihi var är det som flyger runt i huvudet på Ida ..... jo giftemål.
Men den fina saker kostar en del, många små bäckar blir stor å. Och i detta fallet känns det mer som att bäckarna blir stora sjöar. Men med samling så ska vi klara det Å eller sjön utan att behöva låna för att genom föra sitt bröllop, för det vill varken jag eller Andreas vi vill inte låna till en sådan sak.
Vi har ju en del år tillsammans och så vänta något eller några år till för att gifta sig ska väl göra varken från eller till. För efter bröllopet så har vi ju ännu mer år tillsammans.
Påminnde Andreas lite om hur mycket vi varit med om tillsammans...och det slutade med att vi skrattade så tårarna rann.
Jag fick höra flera saker när jag och Andreas blev tillsammans, som att man kan man renovera tillsammans och inte börja bråka så kommer man långt tillsammans. Och vi har renoverat med och utan gravidhormoner i kroppen och vi klarade de. Men det var tuft med gravid hormoner men inte var för tuft för oss. Tur vi hade hjälp av vara föräldrar och bröder.
En annan sak var att testa om förhållandet skulle hålla hela livet och det var att flytta tillsammans, och det gjorde vi för snart ett år sedan vi flyttade till den 4.an vi bor i nu och det gick bra, jag kunde inte bära någonting men stod med glädje och petade :) Vi tog oss igenom det testet också men att bo där vi bor kan ju få en att bli galen men det klara Andreas super bra, för det som ska nämnas är att jag har ett grymt humör när jag är arg, jag tänder på ALLA sylindrar samtidigt. Medsans Andreas har en bägare så fylls och man vet inte när det kommer att gå sönder men det har inte gjorde det på dessa 9år jag känt honom och dessa 7år vi har ahft tillsammans.
Sen sa någon att klara man ett döttsfall så har man gjort det gymt bra. Och jag det kan jag säga att vi klarat 3 gånger på våra 7år, först min älskade mormor som var som en extra mamma hon hade super bra kontakt med och det var som att jag gick sönder när hon lämnade oss. Detta var i början av vårat förhållande vi klarade det, ida tog studenten och spelade super nöjd men aug 2006 så klarade jag inte att befinna mig i västerbotten, mormor hade varit död i några månader och det var som att det var intesant att hon lämnat mig så jag "rymde" till Norge och jobbade där i 7 månader kom hem typ 3 gånger under denna tid. Och det klarade vi oss igenom väl hemma i västerbotten och lilla Umeå så fortsatte livet igen. Och jag sa till mig själv och hoppades att han där uppe skulle se till att det inte hände men det var för mycket för honom att hjälpa mig med, jag sa att jag inte skulle behöva gå på en begravning förens om 40år, och detta sa jag 2006. Med det kunde han där upp inte riktigt med :( Andreas morfar lämnade oss, vilket var så hemskt, allt gick så fort. Och han som gärna ville ha en flicka till barnbarn eller barnbarnsbarn och hann inte uppleva Clara :( Och sen kom en hemsk sorg till, Andreas farmor gick bort, känns bara tomt. Pratade lite med Andreas farmor när jag fått Clara och hon tyckte att jag var stark. Så när jag tänker tillbaka på Andreas farmor så hör jag henne säga.. "ida, du är start det vet jag" det är fint minne av Andreas farmor.
Så mitt och Andreas förhållande ha genom gått 3 döttsfall och vi står bredvid varandra i vått och torrt. Det har nog mer gjort att vi kommit oss närmare varandra. Men nu han där upp VILL JAG INTE VARA MED OM FLER DÖTTSFALL på flera år tack.
Sen så fick jag min diagnos fibromyalgi och det är inte lät för varken vi som personer eller varåt förhållande...Satan var jag skulle kunna gör allt som står i min makt för att få denna hemskt förbannade sjukdom ur min kropp.
Läkarana har sina tankar på vad som kan ha utlöst detta men jag vill inte säga att det är någons fel på något sätt men känt är känt går inte att göra så mycket åt saken nu.
Men min sjukdom kan faktiskt vara en stor sak till att vi blir arg och skriker men det händer..och skriker är faktiskt mest jag som gör men Andreas kan också ;)
Men det har inte tagit kol på oss ännu och ska ALDRIG få göra det heller.

Så med dessa slutsats så känns det som att det som inte dödar det härdar och så är det nog.
Så jag och Andreas har tänkt vara ett par tills döden skiljer oss åt och det är förhoppningsvis en stund dit.
Skit vad jag skrivit, och det roliga är att jag gjort det med en hand :) jag har lätt stuckat min handled, jag en sak lärde jag mig av de, och det är att det är farlig att vara sportig.
Så jag är hemma från jobbet i dag och i morgon så får se sen torsdag om hur det blir, sen är jag ju ledig enligt schema fredag och måndag så jag hoppas att detta känns bättre tills tisdag nästa vecka och det tror jag också :)

Och sen blir värre med min vardagliga smärta när jag har ont på fler ställen, känns just som att mina knän är skadade och min andra arm och den hela ryggen. Helt sjukt men så är ju sjukdom till en del.
En fröken på Claras dagis tittade på mig i morse när jag och Andreas lämnade Clara och sa men Ida tycker du inte det räcker med det du redanhar och ler, jag tittar på henne och säger nä kände för att testa lite hur mycket man pallar, som 24år med fibromyalgi och ler mot henne. Hon skrattade och sa jag fattar inte hur du fixar en vardag med sambo och barn. Men det är som jag brukar säga det är tyngt men Clara har inte valt att komma till världen det bestämde jag och Andreas så vi får tillsammans ro detta i land. Och det som ska tillläggas är att Clara är ett grymt snällt barn, visst hon har sin dagar men hon försöker hjälpa till i den mån man kan när man är 1½år ungefär. Och livet med Andreas har man ju puttsat lite med tiden på så man är hjälpsam ;) hihihi Fick en fråga om Andreas är en toffel och jag skrattade och sa, nä en toffel är han inte för dom har man på fötterna men han är hjälpsam och förstående, det är långt i från en toffel.

Nä nu måste jag ta och ut och hämta Clara på dagis :) hon älskar sitt dagis men i morse var det jobbigt tror det beror lite på att det var en ganska bra stund sedan hon var på dagis, hon var där i går med men det var lite rörigt när vi lämnade henne. Hon köände sig kanske inte färdig med oss. Men nu ska jag ta min handled och gå till dagis och hämta våran lilla guldklimp sen ska vi gå till Andreas job och träffa Andreas kollega Anna Som skulle ha med sig sin hund Alvin så Clara ska få mysa med liten vovvo idag, men skulle farmor komma förbi efter hennes jobb så jag får lite avlastning en stund vi kväll.

Men nu ska skadade Ida på med gympa skorna :p men jag ska inte vara sportig ;) lovar hihihi

Har inte läst igenom detta inlägg så ni får hålla till godo med lite svammel och stavfel :P inte lätt att hålla sig till ämnet jämnt. :)

Ha en bra dag på er.
Stora kramar från mig