snorpan

Hur mycket ska man stå ut med?

Jag börjar bli så les på allt nu.....jag orkar inge mer.

Vet knappt vars jag ska börja.
Men som vi läst tidigare så började allt redan 23/12-2008 slutade året med ett missfall så verkligen drog hur all kraft som jag trodde jag hade.
Men redan den 10/1-2009 går min älskade pappa och göra sig illa ...mycket illa. Och det är väldigt hårt att se sin pappa vara så sjuk och ha så ont som han har. Tycker så synd om honom.
Sen kunde jag ju passas att allt hemska är över....men nej det kommer mera :(
Sambon är jätte förkyld och helt slut i kroppen...
På söndags morgonen den 18/1-2009 kring 08:00 tiden ringer sambons mamma och säger att sambon morfar är  död... NEJ NEJ det får inte vara sant :( vi packar oss in i bilen tillsammans med sambons lille bror... vi kommer till mormor och resten av släkten. Vi sätter oss med varandra och pratar och bara är med varandra, närvaron är viktigt.
Morfar var ju en pigg gubbe..och så mysig, varför just han? Jag hade lovat honom att vi skulle dans logg dans i sommar....men nu får jag dansa själv :( för dansa ska jag göra för honom, jag hade lovat honom de.
Kanske kan låta dumt men jag känner att jag måste göra  det för honom....så känns det just nu i allafall för se hur det känns i sommar när logg danserna öppnar.
Sen när vi har kommit hem från sambons mormor så får jag ett samtal från en av mina bröder som säger att mamma och pappa är på akuten...NEJ skriker jag rakt ut....vad händer?
Jag ringer och ringer för att se om jag får tag på mamma men mobilen är så klart avstängd för att dom är på akuten.
En av mina bröder ringer upp mig och säger att vi ska åka till akuten och se vad som händer....min yngsta lille bror är i Åre hos flickvännen, jobbigt att inte vara hemma när det händer saker men han tar det bra.
Men jag och mina andra två bröder åker in till akuten och hälsar på pappa...det visar sig at han har fått en förstängning i ett blodkärl, men fick lite medícin och sedan åka hem igen efter antal timmar i sjukvårdens hjälp.
Åker hem igen och försöker samla mig....
Sambon och sambons lille bror vi åt en sen middag tillsammans och tände två grav ljus till morfar som vi ställde på altanen...det var så vackert.
Sen försökte vi samla oss och ta oss till sängs..jag somnade på en gång...men sambon låg vaken en lång stund :(
men somnade till slut.
Vi vaknade och komma ut mot altanen och ett av ljusen lyser ännu..det andra hade vinden blåst ut...så vi ska tända det när det andra är har brunit klart.... har en bild på ljusen när både lyser i mörkret.

Vi saknar dig...

Idag så försöker vi ta en dag i taget...ska ta och ringa svärmor och höra hur det är idag...vet att hon hade jätte mycket saker inplanerade..hon skulle vill har hjälp med något av de...

Har ringt min pappa på morgonen och får han går det framåt för...han är hemma själv idag och hittills har det gått bra säger han..hoppas det fortsätter så.

Min yngsta lille bror skulle ha kommit hem imorse från flickvännen men det varit något strul med bussarna så han kommer hem senare ikväll i stället...

NU VILL VI INTE HA FLER MOT GÅNGAR.....NU ÄR DET VÅRAN TUR ATT HA MED GÅNGAR.

Nu ska jag fixa till lite här hemma och se hur det är med sambon.

Tack för att ni läser.

Kramar från mig

(ursäkta all dålig stavning men jag orkar inte fixa till den ju nu)