snorpan

som i tackt med att klockan slår.... hemskt sjuk vilket humör jag kan ha.
Vaknade i morse och mötets av en himmel som var grå och trist...ställde om alarm klockan 5 gånger innan jag klev upp...ovanligt för mig, jag kliver upp när klockan ringer annars.
Kände mig lätt irreterad, tur att sambon sov för annars hade jag säkert gett han en skopa av mitt dåliga humör.

Jag gick iväg till sjuk gymnasten där jag hade tid klockan 09.30.... i ren ilska så tittade jag fel på klockan och var på vårdcentralen 1 timme innan.... men det var väl tur det för min smärta har idag varit hemsk, och när den är hemsk så tar det lång tid för mig att ta mig fram från punkt A till punkt B. Men väl på vårdcentralen, sittandes med näsan i en tidning om spädbarn, då kommer bomben.....jag började gråta och det var i floder.
Jag har pratat så mycket med kuratorn om detta med missfallet och det är MITT FEL, det är INTE SAMBONS FEL och det ingens fel, bebisen kunde bara inte vara kvar.
Men när jag suttit och äntligen fått stopp på floden så la jag tidningen åt sidan och läste bilsport ;) helt barnfritt.
Enkelt sätt att trycka undan saker på...men bilsporten hjälpt den gången och det var det som jag vill uppnå för att klara av en 1 timme hos sjukgymnasten.
                                
Efter min tid hos "sjuk tanten" så mötte jag upp min älskling i väntrummet, och kände mig så glad och positiv.

Jag och älskligen gick och satte oss i busshållplatsen, bussen kom och vi klev på.....och vad händer..... jag får syn på en granne som sitter där med sin man och en gravid mage..... förbannat, det som gick i huvudet på mig var GRÅT INTE, GRÅT INTE nu ska du vara stark....ögonen fylldes av tårar men jag lyckades hålla tillbaka. TIttade på mina älskling som satt brevid mig....GUD SÅ MYCKET JAG ÄLSKAR DEN KARL.
Väl nere på vasaplan så gick allt på automatik ;) jag och sambon är inte på stan så ofta tillsammans så när vi väl är där så går allt så fort. och nu idag så var det bara två saker vi skulle göra....

1. skulle fixa en sak till en av mina bröder.
2. fylla på busskortet, med fler resor.

Så det var vårat mål och det gick fort.....sen hann vi med att ta en krov på stan.
Sen så tog vi övergången på bussbiljetten hem igen.
Fröken Ida var glad och positiv :)

Väl hemma så väntade en tvätt tid....men det avr fortfarande inte bråttom så sambon satte sig vid mina dator och pratade med en kompis där.... Och då kommer nästan bomb.
Denna kompis är tredje i raden som vi vet ska få barn i aug.....tycker det är jätte mysigt för deras skull, önskar ingen något ont.
Men det tar på.
Sen missfallet nr 2 så har jag svårt att hålla gråten inne.. och har märkt att det är inte bara jag, detta tär på oss både otroligt mycket. Jag har bestämt att den 20 aug i år ska jag och sambon hitta på någonting som inte får oss att tänka tillbaka 9månader men som min farmor brukar säga DET SOM INTE DÖDAR DET HÄRDAR. sant men jobbigt är det.
Sen när vi tagit oss igenom den dagen så ska vi FIRA den 22 aug... då har jag och älskling stått vid varandras sida i 5år... KÄRLEKEN ÖVER VINNER ALLT har man inte kärleken till varandra så kan det blev jobbigt.

MEN DEPPA INTE IHOP ;) VI KOMMER IGEN, FÖRR ELLER SENARE. VI MÅSTE HA TÅLAMOD, och ni som känner mig privat vet att ida och tålamod inte riktigt går ihop jämnt ;)
Det finns en låt som Shirley Clamp gjort som heter TÅLAMOD och det påminner om mig så väl...lyssna på den, då ser ni en IDA ;)
        
Så här har min dagen varit idag...blandat med ledsena minner, glädje och KÄRLEK.

Nu ska jag ta min älskling under ramen och visa honom ytterdörren ;) dagens prommis.


Puss och kram på er :)